Lättar på trycket

Johanna har börjat berätta för nära och kära om att hon vill bli kille helt och hållet. Hon började berätta för sin bästa kompis, och han förstod helt och hållet. Han sa "Jag har bara väntat på det". I samma veva berättade hon för hans sambo också, och hennes första fråga var "Vad ska du heta?".
Johanna har varit jätte-nojig, nervös och rädd för hur nära och kära ska reagera. Jag har däremot varit helt hundra på att de flesta inte kommer tycka något negativt om det, för varför skulle det vara negativt? Det är ju snarare helt fantastiskt när någon hittar sig själv och vet vem de är eller vem de vill bli!

Igår tog Johanna tjuren vid hornen och pratade med sin mamma och en av bröderna, och självklart hade hon oroat sig helt i onödan. "Det spelar ingen roll, du kommer alltid att vara min." Det var en ett ton tung betonggris som släppte från Johannas axlar. ;-)

Idag for vi förbi mina föräldrar, och de blev riktigt glada. "Åååh, vad roligt, helt rätt!" utbrast mamma, och min bonuspappa bara log och kramade om Johanna.
Även om jag visste att de flesta bara skulle vara positiva och lugna så blir man ju ändå nervös när det handlar om en sån här sak. Det är ju inte som att klippa håret, tatuera sig eller förminska näsan direkt. Däremot handlar det ju bara om en fysisk make-over, insidan är ju densamma och det är det man inte får glömma. Johanna är den hon är oavsett om hon har skägg eller inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0