My girlfriend is becoming my boyfriend

I tisdags hade Johanna sin andra träff med Bo. Först frågade han om J hade några funderingar, frågor eller tvivel sedan sist. Det fanns inga tvivel, men däremot lite frågor om hur just J:s resa kan se ut. En könsbytesbehandling är så individuellt i tid eftersom alla har sitt eget bagage. Bo hade ju tidigare nämnt att J troligen skulle få börja med testosteron tidigare än ett år.

Bo berättade att J först skulle få ta några blodprov. Teamet måste se att J är frisk i övrigt innan man kan börja med behandling. De tester som ska göras är TSH och T4, detta är två hormoner som reglerar ämnesomsättningen i kroppen. Förutom dem ska de testa levern, testosteronhalt och kromosomuppsättningen. Sedan gav J ett blodprov till forskningen eftersom många transsexuella upplever att de är född i fel kropp, inte att det är något som påverkar dem under uppväxten. Därför vill teamet forska på de transsexuellas genetik för att se om de hittar något samband. Det är ju kanon!

Tillbaka till J:s resa. Bo sa att ifall proverna ser bra ut så kommer vi träffas innan jul för att diskutera hormonbehandling. Denna kommer isåfall att starta någon gång i vinter. Gissa om J blev glad? :-)
Till våren kommer vi åka ner till Linköping där J får träffa den kirurg som gör operationer på transsexuella i Sverige. Sedan hamnar J på en väntelista för operation av brösten, och Bo trodde att det kunde ske till hösten. Det är med andra ord knappt ett år borta.
Efter det uppfattade jag det som att J kunde skicka in en ansökan till socialstyrelsen för att bli man, dvs få nya fyra siffror i personnummret samt ett namnbyte. Sedan tror jag att födelsebeviset måste modifieras också? Det är efter ett godkännande som man kan operera könsdelarna.

Vi frågade om hur operationerna av könsdelarna ser ut och vad det finns för alternativ.
Det som man måste operera är de inre könsdelarna, dvs man måste ta bort livmoder och äggstockar.
När det kommer till de yttre är det valfritt, och då finns det två alternativ.
Den ena som ca 30% väljer, är att tillverka en penis av hud från insidan av låret. Däremot har det inte blivit några lyckade försök med vare sig urinrör eller svällkroppar, så det metoden är mest för syns och för känslans skull. Vissa kan även få problem med kisseriet eftersom de drar om urinröret.
Den andra metoden som de flesta väljer att göra, är att man tar av det som redan finns där. Klitoris kommer att växa av testosteronet, och man kommer under operation att lyfta fram den så att den är mer på utsidan av kroppen. Man kommer även att operera in två kulor i de yttre blygdläpparna för att skapa en pung. Man klipper inga nerver eller urinrör, så man kan både kissa och få orgasm precis som förut. Enda skillnaden är storleken. Minipenisen blir ungefär som en tumme. Fördelen med den här operationen är att det går att göra en stor penis i framtiden ifall man gör framsteg med urinrör m.m. Det går alltså att "bygga på". Tillsvidare finns det proteser man kan använda som till och med går att duscha med. Det kan ju vara skönt i allmänna omklädningsrum och liknande!

J gick ifrån mötet med ett stort leende på läpparna. J längtar otroligt mycket efter testosteron, skägg och en manligare kropp. J längtar efter att få bli av med brösten, efter att få heta Joel på riktigt.
Det hon tycker känns jobbigast just nu är att fortsätta leva mellan könen så att säga. Att äta testosteron men att fortfarande ha bröst och heta Johanna. Det blir ett lite mer känsligt läge. Däremot påverkas ju brösten av testosteron. Det är ju det kvinnliga könshormonet östrogen som ger aktiva bröstkörtlar, och med testosteron blir de inaktiva. De blir alltså lite mindre, lite mjukare/slappare. I och med att de blir mindre blir de ju också lättare att binda med en så kallad "binder".

Så nu väntar vi på provsvaren, håll tummarna med oss!