My girlfriend is becoming my boyfriend

Just nu håller jag på att lära mig att börja kalla Johanna för Joel. Det går lite sådär, för oftast glömmer jag bort det. Namnet är ju ganska inpräntat, och en stor del av vem Johanna är. Att säga Joel känns inte lika... personligt kan man väl säga. Inte än iaf. Eftersom Johanna är och alltid har varit lite manhaftig av sig så har hon aldrig kännts som min flickvän, men inte heller min pojkvän. För mig är hon "världens bästa Jojjo", min älskling. Sedan vi flyttade ihop har jag kunnat kalla henne för "sambon" vilket har kännts bra. Jag har inget emot att folk vet om att jag lever med en kvinna, men det känns på något vis ändå bättre att ge Jojjo en könlös stämpel genom att säga "sambo" istället för tjej eller flickvän. Framförallt just nu kan det kännas lite jobbigt/knepigt ibland när nya människor får veta att jag har en Jojjo. De flesta antar direkt att vi är två lesbiska tjejer som lever ihop och är "tjejiga". Jag känner att jag ofta måste förklara mig på något vis. Jag jobbar inom skönhetsbranchen, och där är det många som tror att Jojjo också är typen som gillar smink och klackar. När de däremot träffar henne förstår det att så inte är fallet, men ibland känns det jobbigt att folk antar att tjejer ska vara på ett visst sätt. Jojjo bryr sig om sitt utseende, absolut, men på ett manligt vis. Ni vet, 511 olika deodoranter, snygga kallingar som kan sticka upp och polisonger som ska ligga perfekt.
Ibland lägger folk för mycket vikt vid att Jojjo är tjej, vilket känns konstigt för mig då hon inte är en tjej i mina ögon. Som jag skrev tidigare, för mig är hon varken flickvän eller pojkvän. Det spelar ingen roll för mig. För mig är hon bara världens bästa Jojjo!

I morse när vi körde till jobbet fick hon helt plötsligt heta Kicki. Fråga mig inte vart det kom ifrån...
Att säga Joel är tydligen svårt, men Kicki är det inga problem med... ;-)