4 veckor på T

Grattis J på T-dagen fyra veckor! ;-)
Det är sjukt vad tiden går fort. Det känns som att det var nyss som Joel kom in på mitt jobb
med testosteron i en påse från apoteket. Men det är alltså fyra veckor idag!

Jag trodde faktiskt det skulle ha hänt mer under en månad. Rösten har sjunkit en aning lägre, men
det är inte alltid man hör det. Kroppsdofterna är däremot något man lägger märke till. Han luktar mer...
svett. ^^ Han blir snabbare svettig, mängden har ökat, och doften är mer svettlik som det är på karlar.

I övrigt har det inte hänt så mycket, men det kommer väl. Egentligen är det ganska skönt att det tar tid
så man hinner vänja sig.

En annan sak Joel har hunnit med är att byta namn. Han var dock tvungen att ha kvar ett av sina födelsenamn
eftersom han juridiskt sett fortfarande är kvinna.
Så just nu har Joel två killnamn och ett tjejnamn. Tjejnamnet får han ta bort den dagen socialstyrelsen
godkänner ett könsbyte och nytt personnummer.

1 vecka på T

I onsdags var det happy T-day!
Inte mycket har hänt på en vecka, men Joel själv upplever att vissa kroppsdofter är annorlunda.
Själv känner jag ingen större skillnad. Det enda jag börjar bli en aning lur på är rösten. Är det inbillning
eller börjar den sjunka en liten liten aning?

Vi dokumenterar kroppen och rösten varje vecka så man har något att jämföra med. Det är otroligt
spännande!

T-day

Igår var en dag som Joel haft nedräkning till. Han hade en tid med Bo för att diskutera hormonbehandlingen!
Själv satt jag på jobbet och var supernervös och nyfiken på vad som sas..
Men när Joel dök upp med ett leende på läpparna och en påse från apoteket förstod jag att det gått bra. :-)

En enda spruta testosteron 1000 mg kostar drygt tusenlappen, men täcks som tur var av högkostnadsskyddet. Injiceringen måste göras av en professionell inom sjukvården eftersom det ska ske långsamt. Injicering sker i kroppens största muskel, dvs rumpan. Så idag kl. 14 ska Joel få sin första dos av testosteron i arslet! ;-)
Nästa dos blir om 6 veckor, och den tredje 10 veckor efter den andra. Efter dessa tre sprutor ska nya prover tas och en utvärdering göras. Beroende på hur proverna ser ut kan dosen och intervallerna mellan sprutorna ökas eller minskas.

Jag är sjukt nervös men förväntansfull på vad som kommer att förändras och när. När och hur mycket skägg kommer han få? Övrig kroppsbehåring? Muskler? Fettförbränning? Hur mycket kommer brösten minska? När försvinner mensen? Hur kommer det påverka Joels humör? Psyke? Mående? Hur snabbt mörknar rösten? Hur kommer det kännas när den person jag älskat i 7 år förändras radikalt på utsidan?

Jag vet inte vad vi kan vänta oss den närmaste tiden, och jag tror det är det som gör att det känns nervöst.
MEN, jag är samtidigt väldigt glad och peppad på hur det kommer påverka Joels kärlek till sig själv. Även om det kommer bli en jobbig och prövande tid så tror jag att Joel kommer att känna mer harmoni i den han är. Att kropp och själ blir synkade.



9:e februari 2011 - Joels T-day




So close but also so far away...

Jag är less på att vänta, less på att vara inget. Less på att höra folk be om ursäkt för att de sagt fel könsbenämning. Jag vill inte vänta mer, har väntat hela livet. Jag längtar tills livet kan börja, tills jag kan omfamna världen som "han". När ingen längre funderar utan bara vet att jag är en man. Samtidigt som jag är överlycklig för att jag ska få göra detta, att jag äntligen låtit mitt rätta jag träda fram så blir jag så jäkla arg ibland. Över att mina första 24 år har varit i kvinnokropp, att jag inte fått uppleva barndommen som pojk. Vem fan vad det som bestämde att jag skulle födas till kvinna?! Satans påhitt....

I början på februari har jag iaf möte med min läkare för att disskutera hormonbehandlingen. Jag hoppas att jag får börja på en gång! Något jag tänkt och funderat över är vem man pratar det manliga med? Många funderingar så går kring hur folk kommer att uppfatta mig som man. Kommer jag att uppfattas som bögig pga min känsliga sida? (har absolut inget emot bögar, men jag är tjejtjusare ;-p) Hur "ska"  man bete sig mot andra män som man? Kroppsspråk?

Mer än så hinner jag int nu, dags för matlagning!
/ Joel

Kan transsexualism förklaras genetiskt? Det verkar så!

Vi hittade nyss en intressant artikel i aftonbladet om hur testosteronhalten påverkar längden på ringfingrarna.
Forskare anser att personer med längre ringfinger i jämförelse med pekfingret är mer maskulina.
Efter att ha läst artikeln och jämfört våra fingrar tyckte vi att artikeln passade att länkas tilll på den här bloggen... ;-)

Mina ringfingrar är betydligt kortare, och jag är väldigt feminin. Men J:s ringfingrar är betydligt längre, och är dessutom mer maskulin. Ett samband kanske? Enligt forskare ska han alltså ha utsatts för mer testosteron som foster. Mycket intressant!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8226634.ab


Blodprov och goda nyheter!

I tisdags hade Johanna sin andra träff med Bo. Först frågade han om J hade några funderingar, frågor eller tvivel sedan sist. Det fanns inga tvivel, men däremot lite frågor om hur just J:s resa kan se ut. En könsbytesbehandling är så individuellt i tid eftersom alla har sitt eget bagage. Bo hade ju tidigare nämnt att J troligen skulle få börja med testosteron tidigare än ett år.

Bo berättade att J först skulle få ta några blodprov. Teamet måste se att J är frisk i övrigt innan man kan börja med behandling. De tester som ska göras är TSH och T4, detta är två hormoner som reglerar ämnesomsättningen i kroppen. Förutom dem ska de testa levern, testosteronhalt och kromosomuppsättningen. Sedan gav J ett blodprov till forskningen eftersom många transsexuella upplever att de är född i fel kropp, inte att det är något som påverkar dem under uppväxten. Därför vill teamet forska på de transsexuellas genetik för att se om de hittar något samband. Det är ju kanon!

Tillbaka till J:s resa. Bo sa att ifall proverna ser bra ut så kommer vi träffas innan jul för att diskutera hormonbehandling. Denna kommer isåfall att starta någon gång i vinter. Gissa om J blev glad? :-)
Till våren kommer vi åka ner till Linköping där J får träffa den kirurg som gör operationer på transsexuella i Sverige. Sedan hamnar J på en väntelista för operation av brösten, och Bo trodde att det kunde ske till hösten. Det är med andra ord knappt ett år borta.
Efter det uppfattade jag det som att J kunde skicka in en ansökan till socialstyrelsen för att bli man, dvs få nya fyra siffror i personnummret samt ett namnbyte. Sedan tror jag att födelsebeviset måste modifieras också? Det är efter ett godkännande som man kan operera könsdelarna.

Vi frågade om hur operationerna av könsdelarna ser ut och vad det finns för alternativ.
Det som man måste operera är de inre könsdelarna, dvs man måste ta bort livmoder och äggstockar.
När det kommer till de yttre är det valfritt, och då finns det två alternativ.
Den ena som ca 30% väljer, är att tillverka en penis av hud från insidan av låret. Däremot har det inte blivit några lyckade försök med vare sig urinrör eller svällkroppar, så det metoden är mest för syns och för känslans skull. Vissa kan även få problem med kisseriet eftersom de drar om urinröret.
Den andra metoden som de flesta väljer att göra, är att man tar av det som redan finns där. Klitoris kommer att växa av testosteronet, och man kommer under operation att lyfta fram den så att den är mer på utsidan av kroppen. Man kommer även att operera in två kulor i de yttre blygdläpparna för att skapa en pung. Man klipper inga nerver eller urinrör, så man kan både kissa och få orgasm precis som förut. Enda skillnaden är storleken. Minipenisen blir ungefär som en tumme. Fördelen med den här operationen är att det går att göra en stor penis i framtiden ifall man gör framsteg med urinrör m.m. Det går alltså att "bygga på". Tillsvidare finns det proteser man kan använda som till och med går att duscha med. Det kan ju vara skönt i allmänna omklädningsrum och liknande!

J gick ifrån mötet med ett stort leende på läpparna. J längtar otroligt mycket efter testosteron, skägg och en manligare kropp. J längtar efter att få bli av med brösten, efter att få heta Joel på riktigt.
Det hon tycker känns jobbigast just nu är att fortsätta leva mellan könen så att säga. Att äta testosteron men att fortfarande ha bröst och heta Johanna. Det blir ett lite mer känsligt läge. Däremot påverkas ju brösten av testosteron. Det är ju det kvinnliga könshormonet östrogen som ger aktiva bröstkörtlar, och med testosteron blir de inaktiva. De blir alltså lite mindre, lite mjukare/slappare. I och med att de blir mindre blir de ju också lättare att binda med en så kallad "binder".

Så nu väntar vi på provsvaren, håll tummarna med oss!

Kicki... eller var det Joel?

Just nu håller jag på att lära mig att börja kalla Johanna för Joel. Det går lite sådär, för oftast glömmer jag bort det. Namnet är ju ganska inpräntat, och en stor del av vem Johanna är. Att säga Joel känns inte lika... personligt kan man väl säga. Inte än iaf. Eftersom Johanna är och alltid har varit lite manhaftig av sig så har hon aldrig kännts som min flickvän, men inte heller min pojkvän. För mig är hon "världens bästa Jojjo", min älskling. Sedan vi flyttade ihop har jag kunnat kalla henne för "sambon" vilket har kännts bra. Jag har inget emot att folk vet om att jag lever med en kvinna, men det känns på något vis ändå bättre att ge Jojjo en könlös stämpel genom att säga "sambo" istället för tjej eller flickvän. Framförallt just nu kan det kännas lite jobbigt/knepigt ibland när nya människor får veta att jag har en Jojjo. De flesta antar direkt att vi är två lesbiska tjejer som lever ihop och är "tjejiga". Jag känner att jag ofta måste förklara mig på något vis. Jag jobbar inom skönhetsbranchen, och där är det många som tror att Jojjo också är typen som gillar smink och klackar. När de däremot träffar henne förstår det att så inte är fallet, men ibland känns det jobbigt att folk antar att tjejer ska vara på ett visst sätt. Jojjo bryr sig om sitt utseende, absolut, men på ett manligt vis. Ni vet, 511 olika deodoranter, snygga kallingar som kan sticka upp och polisonger som ska ligga perfekt.
Ibland lägger folk för mycket vikt vid att Jojjo är tjej, vilket känns konstigt för mig då hon inte är en tjej i mina ögon. Som jag skrev tidigare, för mig är hon varken flickvän eller pojkvän. Det spelar ingen roll för mig. För mig är hon bara världens bästa Jojjo!

I morse när vi körde till jobbet fick hon helt plötsligt heta Kicki. Fråga mig inte vart det kom ifrån...
Att säga Joel är tydligen svårt, men Kicki är det inga problem med... ;-)

Youtube-videos

Det är intressant att se och höra skillnaden på kvinnor som genomgår ett könsbyte.
Kolla skillnaden på Jace!

2 dagar på testosteron


Och jämför med:

10 månader på testosteron samt  efter top surgery

Med andra ord: När hormonbehandlingen börjat så går det fort. Det är väldigt individuellt när rösten börjar mörkna, men jag har sett videos där det är en klar skillnad på allt ifrån bara två veckor upp till ca 5-6 veckor.
Vi vet ju inte ännu när Johanna får börja med hormonbehandling, men läkaren lät positiv och trodde det skulle ske om några månader bara. Så till sommarrn' har jag kanske en karl?! ;-)


Första mötet med könsbytes-teamet

Igår var en viktig dag. Johanna hade sitt första möte med huvudpersonen för könsbytes-teamet på sjukhuset! Vi kallar honom Bo. Bo ville såklart först prata enskilt med Johanna, så jag satt utanför och var jättenyfiken. ;-)
Han hade frågor om allt ifrån barndomen, tidigare förhållanden, familjesituation och hur säker Johanna är på att hon vill göra en könskorrigering. Han berättade också om hur förloppet ser ut, frågade om hur mycket hon har läst själv och att hon förstår vad det innebär att gå igenom en sån här process. Efter ett tag fick jag också komma in och han frågade även mig lite saker, mest av nyfikenhet tror jag.

Min upplevelse av det korta mötet var mycket positivt! Johanna fick med sig en massa papper hem som hon skulle fylla i. Dels ett formulär om självskattning som visar på eventuell nedstämdhet eller depression, samt ett personlighetstest. Jag älskar att fylla i formulär så jag lär ju vara mer peppad på att fylla i de där än vad Johanna är. ;-)

Vanligtvis efter första träffen brukar transpersoner få några uppgifter att ta tag i. Dels att berätta för anhöriga och närmaste arbetskamrater. Sen att komma på ett alias, ett namn som man sedan ber att de närmaste börjar använda lite smått för att vänja sig. Det tredje är att leva som det kön man vill vara, det kön man vill byta till. För FTM (female-to-male) innebär det att köpa herrkläder, herrskor, klippa en manlig frisyr, bli kallad för sitt alias och att "komma ut" som man. För Johanna är ju det här inga problem eftersom hon redan har påbörjat alla dessa processer redan. Hon har t.ex. aldrig köpt skor på tjejavdelningen sedan vi blev tillsammans för över sex år sedan. Kalsonger har hon använt i ca 3-4 år. Ni förstår grejjen. Utåt sett blir hon ofta misstagen för en man, så hennes första steg är ju egentligen taget!
Det förstod Bo också, så istället för att boka in en tid om några månader så ska vi dit om 2 månader igen. :-) Som jag förstod det ska det bokas in tider för provtagning av bl.a. testosteronhalt och eventuella sjukdommar, EKG-test m.m, och så ska formulären följas upp. Bo var väldigt positiv redan nu, och han sa att ifall allt går som det ska och om Johanna får ett godkännande för könsbyte så kommer det ta 2-3 år innan hon är helt klar. 2 år går väldigt fort. Det gäller att hänga med!

Transpersoner får ej vara gifta






Transpersoner tvingas till skilsmässa och har inga som helst
möjligheter att skaffa biologiska barn efter ett könsbyte.
Känns inte det lite föråldrat?

Ett bra exempel på varför vi ska rösta röd-grönt!

|
|
V

Stärkta rättigheter för transpersoner




La famiglia

"Välkommen till familjen, Joel."

Man blir så glad och varm inombords när man direkt har hela närmaste familjen
med sig. Det fina är att alla har sagt:
"Jag står bakom dig, oavsett vad."

Tack La famiglia!

Första tiden är bokad!

Idag ringde Johanna ett efterlängtat samtal. Om ca tre veckor ska hon på sitt första utvärderingssamtal på könsbytesmottagningen! Vi ser båda två verkligen fram emot det och tycker att det känns väldigt spännande. :-)
Specialisten hon fick prata med lät väldigt positiv och förvånad när hon sa att hon redan lever som en man, att hon har fast jobb och att hon har kommit på sitt killnamn. Jag kan tänka mig att många kandidater är så deprimerade när de söker hjälp, och med tanke på hans reaktion så verkar majoriteten inte ha något jobb. Med andra ord verkar många ha hamnat lite "utanför" så att säga. Jag känner till tjejer som har fått gå igenom flera år av psykologiska samtal och social träning innan de fått klartecken från specialister att de är transexuella. Jag vet också om de som måste vänta jättelänge på en tid.
Jag är väldigt glad att Johanna fick en tid väldigt snart och att hennes process kan börja!

Sexualitet och könstillhörighet

När folk får reda på att jag lever med en tjej så dyker alltid frågan upp: "Är du lesbisk eller bisexuell?"
Vad svarar man på det egentligen? Man kan tro att det är så enkelt, men det är det inte. Jag är inte straight eftersom jag även dras till tjejer emellanåt, och jag är inte lesbisk eftersom jag oftare fastnar för killar än för tjejer. De flesta skulle väl anta att jag är bisexuell isåfall, men jag skulle inte vilja påstå det själv. Jag känner mig inte bisexuell. Jag känner mig faktiskt straight. Låter det konstigt?

Det jag dras till och blir attraherad av är typiskt manliga attribut. Jag gillar att vara den korta, den feminina. Jag dras till breda axlar, en rockig men avslappnad klädstil, herrdofter, manlighet. Jag dras till personer som har typiskt manliga intressen. (observera nu att jag inte skriver manliga intressen, utan typiskt manliga intressen.) Jag dras till de personer som är duktiga på bilar, som är händiga, dricker öl och vänder huvuden på tjej-tjejer. Jag vill ha en man, en riktig karla-karl! Men för att vara man i mina ögon måste man inte fysiskt vara en man. Tjejer kan också ha alla de egenskaper jag söker, men det är väl inte lika vanligt. Jag har däremot hittat just det där jag söker i Johanna, och hon råkade vara en tjej. Svårare än så är det faktiskt inte!

För att sammanfatta vill jag säga att det inte är det fysiska könet som bestämmer läggningen. Det är det mentala könet som gör en person.

Lättar på trycket

Johanna har börjat berätta för nära och kära om att hon vill bli kille helt och hållet. Hon började berätta för sin bästa kompis, och han förstod helt och hållet. Han sa "Jag har bara väntat på det". I samma veva berättade hon för hans sambo också, och hennes första fråga var "Vad ska du heta?".
Johanna har varit jätte-nojig, nervös och rädd för hur nära och kära ska reagera. Jag har däremot varit helt hundra på att de flesta inte kommer tycka något negativt om det, för varför skulle det vara negativt? Det är ju snarare helt fantastiskt när någon hittar sig själv och vet vem de är eller vem de vill bli!

Igår tog Johanna tjuren vid hornen och pratade med sin mamma och en av bröderna, och självklart hade hon oroat sig helt i onödan. "Det spelar ingen roll, du kommer alltid att vara min." Det var en ett ton tung betonggris som släppte från Johannas axlar. ;-)

Idag for vi förbi mina föräldrar, och de blev riktigt glada. "Åååh, vad roligt, helt rätt!" utbrast mamma, och min bonuspappa bara log och kramade om Johanna.
Även om jag visste att de flesta bara skulle vara positiva och lugna så blir man ju ändå nervös när det handlar om en sån här sak. Det är ju inte som att klippa håret, tatuera sig eller förminska näsan direkt. Däremot handlar det ju bara om en fysisk make-over, insidan är ju densamma och det är det man inte får glömma. Johanna är den hon är oavsett om hon har skägg eller inte.

Vem är Johanna just nu?

Johanna är i den absolut första fasen så att säga. Även om hon själv burit på tankar kring sin könstillhörighet enda sedan barnsben så är det först nu hon börjat prata om det på allvar med mig. Första gången hon nämnde något om det här var för ca 4 år sedan, och så som jag känner Johanna är jag inte förvånad över hennes beslut att bli man. Det känns faktiskt ganska naturligt även för mig.

Just nu googlar vi en massa om det, tittar på filmer på youtube och försöker få så mycket information som möjligt. Om ungefär en månad ska hon börja prata med en kontakt inom vården. Blir spännande!
Johanna är fortfarande Johanna. Hon har bestämt sig för sitt killnamn, Joel, men eftersom hon inte kommit ut som FTM än så är hon fortfarande kvinna i allas ögon. En väldigt manlig kvinna visserligen, men hon är Johanna helt enkelt.

När Johanna uttrycker sin könstillhörighet brukar hon säga något i stil med: "Jag är en man. Jag vill ha skägg, slippa bröst. Jag klär mig endast i herrkläder, använder endast herrskor och herrparfym. Jag vill vara Petras man, pappa till våra barn. Men bara för att jag har bröst och fitta så klassas jag som kvinna. Om vi skulle få barn som två kvinnor hade jag inte velat bli kallad för mamma. De hade hellre fått kalla mig Jojo."

Om

Min profilbild

Petra

RSS 2.0